Digitala föregångsländer – Del 1: Internationella index om den digitala utvecklingen, vem är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter?

Regeringen har högt ställda mål för Sveriges digitaliseringspolitik. Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Men vad betyder ”bäst i världen” och hur kan man veta om målet är uppnått?

Digitaliseringsrådets kansli ger i en serie artiklar sin tolkning av hur Sverige ligger till. I den första delen undersöker vi hur man beskriver vad som är ”bäst i världen” idag genom ett urval internationella index om den digitala utvecklingen. I del II tittar vi närmare på enskilda indikatorer som förekommer och frågar hur Sverige presterar indikator för indikator. I del III är det vår avsikt att dra slutsatser från föregående delar och närma oss en lista av indikatorer som är relevanta för digitala föregångsländer som Sverige att följa för att veta vad som är bäst i världen imorgon.

Del 1: Internationella index om den digitala utvecklingen, vem är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter?

Del 2: Konkurrensen hårdnar för den som vill vara bäst (publiceras inom kort)

Del 3: Ett nytt urval av indikatorer för digitala föregångare


Internationella index om den digitala utvecklingen, vem är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter?

När vi ser på vilka länder som presterat bäst i ett urval av fem internationella index, framgår att inget enskilt land leder i alla index eller under alla år. Inte heller när vi ser till hur länderna rankas i medeltal mellan index eller över tid, framstår något enskilt land som i alla avseenden bättre än övriga. Däremot återkommer i alla jämförelser sju länder som framstår som mer genomgående ledande än övriga, det är Sverige med övriga skandinaviska länder, Danmark, Finland och Norge, samt Storbritannien, Holland och Sydkorea.

Sveriges prestation försämras över tid. I medeltal år 2016 rankas Sverige på tredje plats men den nedåtgående trenden återkommer i alla studerade index utom det som fokuserar på e-förvaltning, ett område där Sveriges prestation varit varierande. Genomgången understryker behovet att titta närmare på enskilda indikatorer för att se hur väl Sverige förmår använda digitaliseringens möjligheter i större detalj.

Det finns ett flertal organisationer och aktörer som tagit fram internationella index i syfte att jämföra hur olika länder presterar på det digitala området. I den här artikeln går vi igenom några av de vanligaste indexen och visar hur Sverige presterat jämfört med andra länder. I dessa index, som listas i tabell 1 nedan, mäts hur många som har tillgång till internet, vilken teknik de använder och något om vad de ägnar sig åt online men också mycket annat som anses vara fenomen i den digitala utvecklingen. De enskilda indikatorerna tittar vi närmare på i en senare artikel, här ägnar vi oss åt den rankning av länder som uppstår när många indikatorer reduceras till poäng.

World Economic Forum har gett ut Global Information Technology Report sedan 2001 och rapporterar sitt Networked Readiness Index (NRI) i den med data från ett stort antal länder. Även ITU har samlat statistik länge i indexet som heter ICT Development Index (IDI) med data från den mer omfattande Measuring the Informatio Society Report. FN har följt utvecklingen inom e-förvaltning i tio års tid med E-Government Development Index (EGDI). EU-kommissionen har också samlat statistik länge men det var först år 2014 som man presenterade data som rangordnar EU:s medlemsländers samlade prestation, det sker i Digital Economy and Society Index (DESI). Det finns också privata aktörer som samlat data i egenkonstruerade index från tid till annan. Konsultföretaget Boston Consulting Group formulerade för några år sedan ett ”e-Intensity Index” (e-II) där data finns för de senaste åren. The Economist samlade länge data men har upphört sedan några år. WWW-foundation:s Web Index är en annan.

I vårt urval har vi prioriterat index där det ingår många länder, index med data för flera år, och index som gör data tillgänglig för djupare analyser. Efter den genomgång som följer avslutar vi med ett avsnitt om metodfrågor och problem som dyker upp när vi närstuderar dessa index.

Tabell 1: Sveriges rankning i ett urval internationella index

Ingen är bäst på allt

om det med att vara bäst menas att man ligger etta i en internationell rankning har Sverige sedan 2008 varit bäst lite av och till. Senast det hände var 2012 i NRI, och 2015 var vi ”bäst i EU” när vi placerades överst i DESI. Enligt senast publicerade index, är Singapore bäst enligt NRI medan FN:s  e-förvaltningsstudie (EGDI) placerar Storbritannien på första plats och både e-II och IDI toppas av Sydkorea.

Betyder det att Sydkorea är bäst år 2016? Enligt den senaste NRI är Sydkorea inte bättre än en trettonde plats och enligt EGDI en tredje plats. Och Singapore som är etta enligt NRI hamnar enligt EGDI på fjärde plats, e-II på fjortonde plats och enligt IDI på tjugonde plats.

Att Singapore hamnar på så olika placering under ett och samma år som plats ett, fyra, fjorton och tjugo illustrerar hur olika index mäter olika saker även när alla menar att de mäter aspekter av digitalisering.

Så ser det ut över tid

Ser man till varje enskilt index och ländernas prestation över tid är det ganska liten spridning i hur ett land rangordnas. Singapore hamnar väldigt högt varje år i NRI där de varit etta eller tvåa sedan 2011. I e-II har de under samma period rangordnats mellan platserna 14 och 18. Motsvarande har Sydkorea haft plats ett i e-II under alla de åren men i NRI rangordnats mellan 9 och 13. Indexen mäter olika saker men tycks ge ganska stabila placeringar över tid. Här måste dock ett undantag nämnas och det gäller FN:s e-förvaltningsindex, EGDI, som genomförs vartannat år. Som det framgår i tabell 1 har Sveriges prestation i EGDI böljat fram och tillbaka under åren. Samma förhållande gäller för många länder i den studien, undantaget bl.a. Storbritannien och Sydkorea som legat genomgående högt och stabilt.

Sverige har legat genomgående högt i NRI. Av tabell 1 kan man räkna fram att Sverige under perioden 2008-2016 har haft medelplaceringen 2,1. Låt oss undersöka om något land slår det.

Under 2011-2016 är Sveriges medelplacering i NRI 2,33. Det slås av Finland som har medelplaceringen 2,0 och Singapore som är vassast med 1,67. Över tid är Sverige alltså trea i indexet NRI. Vi går vidare och tittar på IDI och ser att under sex års mätperiod leder Korea med medelplaceringen 1,17, följt av Danmark med 2,5, Island med 3,3 och Sverige med 3,8. Där hamnar vi alltså fyra. Ser vi på e-II leder Korea även där, de har hamnat etta alla åren som vi jämför och får därför medelplacering 1,0, följt av Storbritannien med en lika jämn 2,0, Danmark med 3,67 och Sverige med 5,17. I e-förvaltningsindexet, EGDI, är spridningen lite större och medelplaceringarna för perioden 2010-2016 leds av Sydkorea med medelplacering 1,5, följt av Storbritannien 4,0, Holland 4,75, USA 6,5, Singapore 7,0, Danmark 9,0 och Sverige med medelplacering 9,75. DESI inkluderar bara länder i EU (samt Norge och Island som vi dock inte inkluderar eftersom deras data inte är komplett) men det kan ändå vara värt att nämna att Danmark toppar med medelplaceringen 1,33, följt av Sverige med 2,33. Över tid är alltså Singapore bäst enligt NRI, Sydkorea enligt IDI, e-II och EGDI.

Nu har vi gått igenom varje enskilt index och sett att över tid finns några länder som återkommande placerar sig väldigt högt men det finns fortfarande stora skillnader mellan index.

Stabilitet över tid (med en del frågetecken för EGDI) och skillnader mellan index antyder att man kan se dem som komplementära, tagna tillsammans kan de ge en mer fullständig bild än vad de ger var för sig.

I medeltal är Sydkorea bäst år 2016

Tillbaka till Tabell 1 ovan kan vi räkna ut att Sveriges medelplacering för samtliga studerade index under året 2016 är 5,6.[1] Jämför vi det med resultaten för de länder som placerat sig starkt i de olika indexen över tid finner vi följande medelplaceringar för samtliga index under år 2016 i Diagram 1 nedan. Bäst över lag just år 2016 är alltså Sydkorea.

Diagram 1: Medelplacering i urval av index under 2016

Hur ser det ut om man ser till medelprestationen i flera index över en längre tidsperiod? Det jämnar ut skillnader som förekommer mellan index och över tid. När vi jämför de arton länder som presterar bäst i de fem index vi här gått igenom tar Sydkorea ledning följt av Sverige, Danmark och Holland. Se Diagram 2.[2]

Diagram 2: Medelplacering i urval av 5 index under 2010-2017

NRI, IDI, e-II och DESI, är de index som är mest lika varandra genom att de syftar till att beskriva den digitala utvecklingen generellt medan EGDI fokuserar aspekten e-förvaltning, ett område som också ingår bland andra områden i NRI, e-II och DESI. Samma jämförelse men utan e-förvaltningsindexet EGDI ger en lite annorlunda bild, se Diagram 3.[3]Med en sådan jämförelse hamnar Sverige på första plats.

Diagram 3: Medelplacering i urval av 4 index under 2010-2017

För båda sammanställningarna i Diagram 2 och 3, förekommer glapp i data då europeiska länder beräknas på fler index än övriga, samt att Hong Kong och Luxemburg inte är representerade i EGDI respektive e-II och alltså visar sina medelprestationer över än färre index.

Sju länder är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter

I diagram 4 nedan har endast index och länder inkluderats där det finns data för samtliga mätpunkter. En annan skillnad mot Diagram 2 och 3 är att de visar vilken medelrank respektive land har över år och index (summan av medelrank per index dividerat med antalet index), medan enheterna i Diagram 4 är de ackumulerade medelrankningar respektive land har över år och index (Summan av medelrank per index utan att dividera med antalet index).[4]

Diagram 4: Ackumulerad medelrankning i urval av 4 index under 2010-2016

Svaret på frågan om vilket land som är ”bäst i världen” blir en fråga om urval av vilka index och år vi väljer att studera. Vi kan dock konstatera några saker. Det är samma sju länder som delar på de första sju platserna i de jämförelser vi har gjort här, de skandinaviska länderna, Holland, Storbritannien och Sydkorea. Det stämmer också väl med den allmänna uppfattningen om vilka länder som brukar föras fram som digitala föregångsländer. För Sveriges del kan vi konstatera att vi har en hög och jämn lägstanivå som kommer till uttryck i mycket bra prestationer jämfört med andra länder i alla avseenden utom e-förvaltning. Sveriges prestation inom e-förvaltning har varierat över tid och det kan vara lockande att peka på variationen för att misstänkliggöra kvaliteten i dessa studier (FN:s e-förvaltningsstudie EGDI består i sin tur av tre separata index) men man måste komma ihåg att flera av de länder som presterar bättre än Sverige inom e-förvaltning har en stabil prestation på det området. I nästa artikel kommer vi titta närmare på de olika indikatorer som ligger till grund för de index vi studerat här.

Om man vill skönmåla Sveriges prestation gör man det lättast genom att göra om jämförelsen i Diagram 4 men utesluta EGDI (alltså ackumulerad medelrank för e-II, NRI och IDI). Då blir Sverige bäst i världen, Sydkorea blir tvåa och Danmark blir trea.[5]

Diagram 5: Ackumulerad medelrankning i urval av 3 index under 2011-2016

Är Svensk digitalisering på rätt väg?

Hur utvecklas Sveriges prestation? Vi har en hög prestation i medeltal men i den inledande tabellen är en nedåtgående trend tydlig. Kvarstår den trenden när vi jämför med hur andra länder presterar? Ja, det gör den dessvärre, Sverige ser inte ut att vara på rätt väg. Det blir tydligt om man ser till hur Sveriges medelrank i vart och ett av de olika indexen utvecklas. Vi kan ta NRI, där har vi redan konstaterat att Sveriges medelrank under åren 2008-2016 var 2,1, under den senare delen av den perioden, åren 2011-2016, var den 2,33, den ser alltså ut att försämras. Vi kan gå vidare och se i tabell 2 nedan hur Sveriges medelrankning i NRI försämras under perioden 2012-2015 jämfört med perioden 2011-2014, det är ingen bra utveckling. Situationen är likartad för övriga index, bara inom e-förvaltning går utvecklingen åt rätt håll.

Tabell 2: Utvecklingen av Sveriges medelrankning under olika perioder

Som vi har sett i genomgången ligger Sverige på topp tre om man ser till flera index och oavsett om man ser år för år eller över tid men tendensen är på nedåtgående antingen för att vi presterar sämre relativt andra länder, eller som en effekt av hur mätningarna är konstruerade.

Det finns anledning att titta noga på samtliga mätpunkter som ligger till grund för dessa index. I det sammanhanget är ett antal frågor av uppenbart intresse för Digitaliseringsrådet: Håller data god kvalitet? Är mätpunkten relevant för att mäta hur vi presterar mot digitaliseringspolitiska mål som antagits av regeringen och EU, det vill säga Behöver Sverige bry sig om den oavsett om Sverige presterar bra eller dåligt i den? Finns det något i mätpunkterna som pekar på specifika problem eller möjligheter?

Det är viktigt konstatera att digitalisering är en möjliggörande företeelse. Den stärker effektivitet och kvalitet på många områden, självklart på marknaden men också i sådant som hör till det offentligas åtaganden som utbildning, arbetsmarknad, demokrati, ekonomisk tillväxt och god hushållning av statens och naturens resurser. Internationella jämförelser i index om digitalisering kan ge indikationer på Sveriges förmåga att tillvarata den nya teknikens möjligheter. För att kunna säga mer i frågan om Sverige är bäst på att tillvarata digitaliseringens möjligheter behöver vi förstå mer om hur digitalisering påverkar dessa företeelser, och påverkas av dem.

Den här genomgången svarar inte dessa frågor och knappt ens på frågan om vad som är ”bäst i världen”. Vi har ett svårt uppdrag framför oss i att svara på dessa frågor och ta reda på hur vi på ett konsekvent sätt ska kunna mäta hur Sverige ligger till.

Några kommentarer om index

Vart och ett av de index som diskuteras i denna artikel utgör sammanställningar av ett antal olika mätpunkter som ”andel hushåll med tillgång till dator” eller ”andel individer som läser nyheter på mobila enheter”.  Flera index använder samma källdata och några gör egna datainsamlingar där de lägger till delar som de hämtar från marknadsundersökningsföretag och liknande. Ofta är sådan data baserad på utpekade experters utlåtanden om olika förhållanden till exempel genom poängsättning av ett lands klimat för digitalt företagande eller uppfattningen om kvalitet i högre teknisk utbildning.

Indexen samlar data från många olika källor och de inkluderar ofta resultat från andra index. Så används till exempel data som samlas in i IDI också i NRI, e-II och EGDI. Data från NRI ingår i e-II. Det här blir ett problem när vi ställer index bredvid varandra och det optimala hade varit om alla datapunkter bestod av källdata och bara räknades en gång. Vi kanske får anledning att återkomma i den frågan längre fram.

Alla mätpunkter är inte obearbetad källdata. Det förekommer att data för flera indikatorer bearbetas och reduceras till ett sub-index som ingår som datapunkt vid sidan om annat slags källdata och det gäller särskilt frågor som syftar till att mäta e-förvaltning. Online Service Index är en av tre sub-index i EGDI och används jämsides med både kvantitativa och kvalitativa källdata i e-II och NRI. Det gäller också den del som rör e-förvaltning i DESI, där tre av fyra mätpunkter utgörs av indikatorer som konstruerats på annan data.

Ytterligare metodproblem handlar om konsistens över tid. Vissa studier daterar resultat till samma år som det rapporteras medan andra anger att data avser föregående år. I IDI:s fall bytte man dateringsmetod år 2015 med konsekvensen att det inte finns någon data för år 2014 (2014 års rapport angav att data avsåg 2013 och 2015 års rapport angav att data avsåg 2015). En tredje förekommande dateringsmetod är att nämna båda åren och kalla det t.ex. 2010-2011 års rapport. Alla indexmakare delar samma utmaning och man kan nästan höra vilka argument som används i en diskussion om hur rapporten ska tituleras.

Vanligare är att man justerar i den senaste rapporten genom att lägga till eller ta bort någon mätpunkt, justera viktning eller liknande. En avvägning man då måste göra är om de samtidigt ska göra samma justering i föregående års data. Fördelen är att det senaste årets jämförelser över tid får bättre kvalitet men nackdelen är att rapporter från olika år anger olika poäng vilket kan ändra vilken rankning ett land får när skillnaderna i poäng är små. Historiska rankningar ändras på så sätt retroaktivt och alla längre tidsserier, som de vi vill göra här, blir osäkra. EU-kommissionen har för varje ny rapport på så sätt ändrat vilken poäng man gett länder vid tidigare tillfällen. 2015 rankades Sverige tvåa i DESI men i 2016 års rapport angav man att år 2015 hade Sverige varit etta. Eftersom de bara rapporterar två år bakåt i tiden för varje ny rapport, är det därför lite oklart om man 2017 anser att Sverige för år 2015 ska rankas som ett eller två eller kanske något annat.

Oavsett om index består av många eller få datapunkter, om källdata är bearbetade resultat, om de är kvalitativa eller kvantitativa, har alla dessa index gemensamt att de tilldelar ett viss poäng till varje land, och den med högst poäng rankas som etta. På så sätt reduceras många faktorer till en enda siffra i en förenkling som är både avsedd och halsbrytande. En sådan siffra säger väldigt lite om verkligheten men genom att hantera alla länder lika, med samma förenklingar för alla, blir det möjligt att jämföra hur det skiljer sig mellan länder och hur det utvecklas över tid i det egna landet och för andra länder. Även om den sammanfattande rankningen ges mest uppmärksamhet i medierapportering, blir det riktigt intressant först när man tittar närmare på de olika mätpunkterna och ser hur de utvecklas på olika sätt i det egna landet och i länder som man vill jämföra sig med. Men det är inte vad vi gjort här. Här har vi fokuserat på frågan om vad som är ”bäst i världen”.

[1] Beräkningen för Sverige är (3+3+7+9+6)/5=5,6.

[2] Vi har gått som längst tillbaka till 2010 och hämtat data från 6 olika år för e-II, NRI och IDI, samt för fyra olika år för DESI och EGDI (e-II & NRI 2011-2016, IDI 2010-2013 och 2015-2016, DESI 2014-2017, EGDI 2010, 2012, 2014, 2016). Beräkningen för Sverige är e-II, 5,17 + NRI, 2,33 + IDI, 3,83 + DESI, 2,25 + EGDI, 9,75, dividerat med antalet index är lika med 4,67.

[3] Avser åren 2010 till 2017 enligt beskrivningen i fotnot 2. Beräkningen för Sverige är e-II, 5,17 + NRI, 2,33 + IDI, 3,83 + DESI, 2,25, dividerat med antalet index är lika med 3,40.

[4] Avser åren 2010 till 2016 enligt beskrivningen i fotnot 2. Beräkningen för Sverige är e-II, 5,17 + NRI, 2,33 + IDI, 3,83 + EGDI 9,75, är lika med 21,08.

[5] Avser åren 2010 till 2016 enligt beskrivningen i fotnot 2. Beräkningen för Sverige är e-II, 5,17 + NRI, 2,33 + IDI, 3,83, är lika med 11,33.