Delaktighet i en digital tid

Digitaliseringen påverkar oss alla. Till exempel hur vi sköter vår ekonomi, deltar i arbetslivet och upprätthåller våra sociala kontakter samt får vård och har kontakt med samhällets institutioner. Sverige behöver växla upp sitt åtagande för digital delaktighet för att främja ökad inkludering. Det framgår av fördjupningsrapporten ”Delaktighet i en digital tid” som bland annat lyfter fram åtta framåtriktade förslag.

Varför delaktighet?

Vår tids samhällsutveckling drivs av digitaliseringen och frågorna kopplade till denna omfattande förändring är många. Effekten av digitaliseringen lyfts fram varje dag. Sverige har varit bra på att mobilisera kraft och styrning kring bredbandsutbyggnad och innovationsfrågor. På samma sätt behövs riktning och struktur för att främja en bred digital delaktighet. Först och främst för att motverka stora skillnader mellan medborgare, organisationer och företag.

I digitaliseringsstrategin anger regeringen att ”alla ska ha förmågan och möjligheten att delta i ett digitalt samhälle”.

Med hänsyn till den inriktningen finns det tre grundläggande samhällsperspektiv som besvarar frågan om varför digital delaktighet är viktigt.

Demokratins grunder
Samhället behöver ta ansvar för att alla får vara med. Demokratin bygger på tillit mellan medborgare och stat. Denna tillit är lika viktig i en digital tid som innan även om behov och drivkrafter förändras

I regeringsformen formuleras:
”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället”.
Motverka polarisering
Digitalisering kan leda till förenkling, mervärde och individualisering men det kan också leda till svårigheter, hinder och utanförskap. Båda dessa alternativ är helt möjliga. Teknikutvecklingen är neutral, det är vi människor som påverkar vägvalet och väljer de värden som bör stärkas.
Kostnadseffektivitet
Effektiviseringspotentialen vid digitalisering hänger ihop med nyttjandegraden. Det uppstår en stor merkostnad om samhället ska upprätthålla parallella processer på grund av dålig implementering.

Fördjupningsrapport om delaktighet i digital tid

Digitaliseringsrådet har under 2019 valt att fördjupat frågan om digital delaktighet. Det har skett i samverkan med flera aktörer och organisationer. Vi har bland annat samarbetat med en forskargrupp vid Linköpings universitet för att kartlägga forskning om digitalt utanförskap.

I rapporten Delaktighet i en digital tid presenteras slutsatser och några viktiga förslag som vi rekommenderar regeringen att gå vidare med. Utöver fördjupningsrapporten finns fyra bilagor som bidragit med resultat.

Foto: Alexander Farnsworth/ Mostphotos

Åtta viktiga slutsatser

Digitaliseringsrådet kan mot bakgrund av genomfört fördjupningsarbete konstatera följande:

1. Vi blir aldrig färdigdigitaliserade.
Den samlade forskningen visar att digital delaktighet är en pågående process och inte ett statiskt läge. Motivation är grunden för vårt digitala beteende och engagemang. Det är när motivation samt tillgången till infrastruktur och verktyg paras ihop som det skapas förutsättningar för lärande och användande. Människors digitala inkludering eller exkludering behöver ses som ett rörligt fenomen. Att ålder är tillräckligt för att förklara ett utanförskap stöds inte av forskning, det är snarare viktig att titta på olika samverkande faktorer framför människans egenskaper. Det går heller inte att betrakta individer som ”färdigdigitaliserade”. Att vara en frekvent användare av vissa digitala verktyg behöver heller inte innebära att man har tillräckligt med kunskap för att ta del av samhällstjänster och relevant information. Ny teknik och nya tillämpningar kommer fortsätta påverka samhällsfunktionernas relation med invånarna. Utanförskap behöver därför förstås och hanteras kontinuerligt som ett viktigt verksamhetsområde.

2. Delaktighetsfrågan behöver hanteras tillsammans och utifrån en nollvision.
Varför är digitaliseringen nödvändig? Vad är bra digitalisering och vad är dålig? Är det så kallade “early adopters” som ska leda samhällsutvecklingen eller är det viktigt att alla får chansen att påverka tjänster och skeenden, i linje med den demokratiska traditionen? Berättelsen om varför samhället digitaliseras har hittills varit fragmentarisk. Visioner och tydliga målbilder kan hjälpa till att vi drar åt samma håll. Forskning visar att bristande ledning och styrning medverkar till digitalt utanförskap. Därför behövs ett ledarskap som ser till att Sverige som nation tar hand om alla under den tid som vi digitaliseras. En nationell vision om att ingen ska stå utanför det digitala samhället är ett ambitiöst och tydligt mål som kan förmedla en nationell viljeriktning. En nollvision kan främja ett ”missionsinriktat arbetssätt” och kan bidra till att olika aktörer arbetar mot samma riktning. En tydlig vision tar ett samlat grepp runt frågan och berättar att alla behöver vara med.

3. Samhällets åtagande och ansvar behöver bli tydligare.
I likhet med Danmark bör regeringen inrätta en “modell för samverkan” som stöttar ett sektorsövergripande samarbete med inriktning på att ingen invånare ska behöva stå utanför det digitala samhället. Vi föreslår att regeringen bör utse en samordnande myndighet och några kunskapsstödjande myndigheter som gemensamt ska bidra till en strategisk styrning, handlingsplan och ge ett samlat kunskapsstöd till invånarnära verksamheter. Modellen för samverkan bör främja större nationell enhetlighet och renodla roll- och ansvarsfördelningen.

4. Regeringen behöver rationalisera sitt arbete genom tydligare strategisk styrning.
Den samordnande myndigheten behöver få i uppdrag att arbeta fram en handlingsplan för att främja digital deltagande och inkludering.

5. Främja och följ upp digital utveckling med användaren i fokus.
Regeringen behöver hjälpa till att främja en digital utveckling med användaren i fokus. Detta kan göras genom att ännu mer styra mot och följa upp att så kallad strategisk design och universell- och tjänstedesign är utgångspunkter vid utveckling av digitala tjänster. Dessutom behövs säker design som skyddar invånarna från missbruk av tjänster och information. Design behöver betraktas som ett viktigt kunskapsområde och som ett strategiskt förhållningssätt. När nyttjandegraden är låg, det vill säga att det är få som använder digitala tjänster, bidrar det till en stor nationell kostnad. Det offentliga kan spara miljarder varje år om digitaliseringen är smart och användbar.

6. Säkerställ digital handledning över hela landet
Både staten och kommunen har ett viktigt ansvar för att främja delaktighet främst för att välfärden behöver värna om invånarna och det demokratiska samhället. När samhället digitaliseras behövs det en lättillgänglig och stabil struktur för handledning och lärande. Många kommunala professioner hanterar digitalt utanförskap i sitt arbete, samtidigt påtalas ett behov av att precisera ansvaret, resurser och koordinering. Regeringen bör i dialog med kommunerna undersöka hur digital delaktighet kan utvecklas som verksamhetsområde. Det behövs en viljeriktning och allsidig kompetens som svarar för delaktighetsfrågorna. Vi framhåller att regeringen bör ge ytterliggare bidrag till att etablera fler digitala stödcenter och att det behöver ses som en viktig del av ett långsiktigt folkbildningsarbete.

7. Stärk forskning om digital delaktighet och inkludering.
Regeringen bör stärka forskningsanslag som syftar till att öka förståelsen om hur demokrati, tillit, delaktighet och utanförskap är kopplat till det digitala samhällets framväxt. Målsättningen är att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter och vi har dessutom ambitioner att vara en framstående kunskapsnation. Utifrån detta bedömer vi att det behövs mer och bredare forskning inom området som kan vägleda det strategiska arbetet framåt.

8. Modernisera försörjningsstödet så att det digitala behovet synliggörs
Eftersom digitaliseringsperspektivet tyvärr fortfarande saknas i riksnormen för försörjningsstödet är denna rekommendation fortfarande aktuell.